tjugohundratalet

Jag lever och jag lever och jag lever. Herregud jag lever. Jag känner till och med att jag lever idag. Jag känner att jag lever ett liv jag inte vill leva. Jag känner att jag vill ha ngt annat än det här. Jag vill inte vara trashig. Jag vill vara älskad och kunna älska. Jag vill känna och ha ont. Vill vara lycklig och ambitiös. Hoppfull och drömmande. Jag vill inte bara vara ingenting. Jag vill inte vara likgiltighet och meningslöshet. Jag vill inte vara bakfull mer. Jag vill inte vara ful. Jag vill kunna älska mig själv, känna mig värdig. Inte hatisk eller självföraktande.

Jag vill bli människa igen.

Upptäckte precis att det ska hållas nån slags återföreningsskolfest i helgen. Alla verkar ha fått en fbinbjudan utom jag? Okej, att jag jag inte direkt älskade alla i min fd skola. Men jag visste inte at det var ömesidigt? Puss på er iaf, jag skulle ändå inte kommit.

Jag kan typ inte sova för att jag är så sugen på risotto. Är det inte såhär man blir när man är gravid? Typ infernaliskt sugen på något? Sådär så man inte kan kontrollera det? Tänk om jag är gravid. Kanske skulle må bra av ett barn. Kanske skulle få mera gjort om jag hade ett barn. Kanske skulle bli lycklig om jag hade ett barn. Nä, jag tror inte det är lösningen.

Nä.. Måste fortsätta klura på vad som ska göra mig lycklig.

Att gå till anfall mot någon eller något med ursinnigt raseri. Ofta framkallat av droger eller överväldigande känslosvall. I dagens Sverige kan ungdomar ibland när de druckit tillräckligt mycket, klättra upp på höga tak och skrika ut ordet "bärsärkargång" ett flertal gånger varefter de sedan klättrar ner igen.


Jo, men visst ngt att ägna sig åt i helgen kanske. Vad säger ni?

Jag önskar jag kunde få ur mig några tårar, men det går inte.

Men jag vet att jag dom kommer, tårarna. På måndag när jag inser att jag aldrig mer får höra tassar mot parkettgolv. Dina tassar med klor mot parkettgolv. Ett ljud av ren och klar harmoni och kärlek.

Du är så vacker.

Jag kommer sakna dig.

I fredags spelade vi på Debaser Slussen och det blev dekadent som vanligt.  Vi hade nån slags efterfest med Göteborgs djveteraner plus några andra. Och jag ägnar mig fortfarande åt mental återhämtning. Jag har inte en tipptopp vecka. Harrison, min oersättliga hund är sjuk och blir förmodligen inte frisk. Vilket gör att jag inte är glad mer än 5 sek numera. Men man påminns ju av det där att inget fint varar någonsin för alltid. Det behöver man ju påminnas om då man lätt vill låtsas att det inte är så.
På hiphoppartyt ville folk döda oss. Måste säga att det inte var en hiphopfest utan en rnbfest. En tjej med knappt befintlig skotskrutigkjol ville starta fight. För när utrustningen hackade och blev överhettad och det i sin tur uppstod en tystnad. Skrek hon: "Ni är usla. Ni spelar så sjukt dålig musik. Gå hem." Eller ngt i den stilen. Då ville jag gå hem. Nån borde vara mer selektiv i sitt val av spelningar känner jag. Men vad gör man inte när man är fattig, arbetlös och värdelös. Då måste man ju bränna skeppet i båda ändarna. Annars är man ju en liten fjant.

Med risk för att upprepa mig lite, men vilken somna om dag igen.

Ikväll spelar jag och Ewe skivor på Knast (Upplandsgatan 7, Stockholm) och tisdagsklubben Mardi.
Ni måste komma.

Puss!

M: Åh, jag såg att Kite ska spela.
E: Vad roligt, när då?
M: Tjugonde har jag för mig.
E: Men hallå då är det ju Flyktan..
M: Ah just det, då går det ju inte.

- Deltagit på ett ungdomsmöte på AMS Liljeholmen.
- Facebook.

Idag tog jag mig samman och gick till vårdcentralen med min svullna hals. Jag hatar att gå till doktorn och gör det helst inte om jag inte måste. Jag satt och svettades, sen fick jag gå in. Jag fick sitta på en stol med 80-tals mönstrade säten. Jag fick hoppa upp på britsen. Hon tog ett streptokoker-prov. Alltså tryckte ner en pinne i halsen upprepade ggr. Efter provet fällde hon följande kommentar: "Du verkade vara van med det här, riktigt duktig".

Just här ville jag jag typ döda kvinnan. Vem är van med att ta halsprov? Vem säger ngt sådant? Man behöver inte någon vidare inteligens för att förstå vad hon menade. Antigen menade hon att jag ofta brukade köra blåsjobb eller att jag har haft bulimi/anorexi. Mest tror jag att hon tänkte på det första dock. Jag har sen barnsben haft svårt att spy. Jag spyr enbart vid magsjuka och dyl. Jag kan inte spy annars. Jag är hamster när det kommer till att spy. Jag tror på allvar inte jag har några kräkreflexer över huvud taget ibland. Jag har aldrig stoppat fingrar i halsen för det skulle iaf inte leda någon vart. Så hörre du du, nästa gång kan du väl tänka innan du talar. Jag gör det nästan jämt. Jag tycker det är viktigt. För då slipper man fälla sådant där onödigt som ligger och gror och ger folk magont.

Jag hade inte streptokoker förövrigt, bara något ihärdig virus som inte vill släppa taget om mig.